Bilden är från min eftermiddagspromenad i centrala Stockholm. Känslan är att det för närvarande knappt finns någon vy i stan där du kan kolla upp mot himlen utan att se en byggkran.
Jag gillar när det är så. Mitt hjärta slår lite hårdare då. Byggbranschen är min hemmaplan.
Vi samhällsbyggare har fått ett otroligt stort förtroende och med det följer även ett lika stort ansvar.
Därför gör det ont i mig när jag ser att alla dessa byggkranar bara står still den största delen av dygnet. En byggkran används i snitt strax under 25% av veckans 168 timmar. VARFÖR?
Vi kan med ganska små medel öka det procenttalet till mellan 50-65%.
Allt som behövs för detta finns ju redan på arbetsplatserna.
Det handlar egentligen bara om ett förändrat arbetsschema. Eller snarare, nya normer och tankesätt.
En dag kommer vi att vara där. Och de som är först kommer springa ifrån sina branschkollegor.
Ps. Om ni har missat mitt SENSOMMARPRAT där jag pratar om mina år i byggbranschen, de utmaningar vi står inför och hur vi på ett bra sätt kan hantera dessa så hittar ni det på länken nedan. Ds.
https://lnkd.in/dYCsi67