Författare: Nima Assadi

Besökte i förra veckan teamet bakom Build-r för att samtala samt på nära håll se deras robot som kan installera gipsväggar. Kul att bli inbjuden och kul att diskutera ny teknik.

När jag var arbetsledare önskade jag en drönare som kunde flyga runt på bygget efter arbetstid och fota framdriften. Fotodokumentationen skulle kopplas till en mjukvara som snabbt och enkelt kunde visa mig hur vi låg till enligt tidplan samt status på arbetsmiljö.

Har ännu inte hört talas om något liknande. Om 10 år är det säkert standard i byggprojekt.

Vad gäller människa vs robot är jag av uppfattningen att vi ska komplettera varandra, inte konkurrera ut. Robotar kan hjälpa människor med moment som är tunga och/eller tråkiga samt arbeta tider då människan inte vill vara på arbetsplatsen (inom bygg ofta före 06.30 och efter 16.00).

Ibland känns det som att många väntar på att robotar ska komma och förändra industrin. Det får mig att tänka på att det redan idag med hjälp av datorkraft går att exempelvis optimera planlösningar och tidplaner. Ändå är intresset för detta nästan obefintligt. Varför?

Är det verkligen ny teknik som kommer förändra vår bransch? Delvis skulle jag säga. Första steget är enligt mig snarare förändrat mindset i ledarskap.

Mer om det senare!

Förra veckan blev mitt inlägg ”När krisen kommer” publicerat av Byggindustrin.
Texten handlar om produktivitetsutveckling i byggbranschen och för mig var det första gången med ett inlägg på en debattsida.

Alltid kul att skriva något som blir publicerat och ännu härligare när det är ett ämne som jag brinner för, är väl insatt i samt arbetat en hel del med under det senaste året (sök på #nimasvardag här på Linkedin för flertalet exempel på det).

Men det finns en faktor till som gör det speciellt och det är personen som hade debattsidan veckan innan jag – Lennart Weiss.
Lennart är helt outstanding i debatten och jag känner en extra värme i att bli publicerad på samma scen, och i direkt anslutning, till honom.

Tack till alla som läst och kommit in med kommentarer och feedback – jag uppskattar det väldigt mycket.

Har ni missat mitt debattinlägg kan ni läsa det här:
https://lnkd.in/dxb5z4b

Har ni missat mitt sensommarprat kan ni lyssna på det här (OBS: två delar):
https://lnkd.in/dYCsi67

När krisen kommer tvingas branschaktörer till förändring för att överleva.
Inom bygg identifieras ofta produktivitet som central punkt. För att överleva krisen måste vi öka produktiviteten och branschens förändringsoptimister är överens om att potentialen är enorm.

Men hur har vi presterat historiskt? Och varför?

Läs om mina tankar kring produktivitetsutveckling i byggbranschen i det senaste numret av Byggindustrin eller på länken nedan:

https://lnkd.in/dxb5z4b

Som vanligt tar jag väldigt gärna emot er feedback på min text!

Bilden är från min eftermiddagspromenad i centrala Stockholm. Känslan är att det för närvarande knappt finns någon vy i stan där du kan kolla upp mot himlen utan att se en byggkran.

Jag gillar när det är så. Mitt hjärta slår lite hårdare då. Byggbranschen är min hemmaplan.

Vi samhällsbyggare har fått ett otroligt stort förtroende och med det följer även ett lika stort ansvar.

Därför gör det ont i mig när jag ser att alla dessa byggkranar bara står still den största delen av dygnet. En byggkran används i snitt strax under 25% av veckans 168 timmar. VARFÖR?

Vi kan med ganska små medel öka det procenttalet till mellan 50-65%.
Allt som behövs för detta finns ju redan på arbetsplatserna.

Det handlar egentligen bara om ett förändrat arbetsschema. Eller snarare, nya normer och tankesätt.

En dag kommer vi att vara där. Och de som är först kommer springa ifrån sina branschkollegor.

Ps. Om ni har missat mitt SENSOMMARPRAT där jag pratar om mina år i byggbranschen, de utmaningar vi står inför och hur vi på ett bra sätt kan hantera dessa så hittar ni det på länken nedan. Ds.

https://lnkd.in/dYCsi67

Förra veckan släppte jag ett sensommarprat där jag berättar om mina år i byggbranschen, vilka utmaningar vi står inför och hur vi på ett bra sätt kan hantera dessa.

Ni som följt mig här på Linkedin under hashtag#nimasvardag vet att byggbranschen är speciell för mig. Många gånger under inspelningen kom jag på mig själv ibland stå upp och gestikulera mot datorn samtidigt som jag pratade. Det finns så himla mycket spännande som väntar.

Och de som realiserar potentialen först kommer att springa ifrån sina konkurrenter.

Sensommarpratet är uppdelat i två avsnitt på ca 20 min vardera.
Hoppas ni går in och lyssnar och tar kontakt om ni hör något ni gillar eller vill diskutera.

Även fast jag lämnade min tjänst på Veidekke Sverige i somras är tanken att hashtag#nimasvardag ska fortsätta under hösten. Om än kanske i något annorlunda format.

SENSOMMARPRATET HITTAR NI PÅ LÄNKEN:
https://lnkd.in/dYCsi67

Ps. På bilden kan ni se hur armarna är uppe och viftar – ”BYGGBRANSCHEN, VÅGA TA MÖJLIGHETEN!” Ds.

#framtidensbyggbransch

SENSOMMARPRAT OM BYGGBRANSCHEN!

Nu kan ni lyssna på mig prata om mina år i byggbranschen. Jag tar med er på en resa där vi bl.a. går in på de utmaningar byggandet står inför och hur vi på ett bra sätt kan hantera dessa.

Mina första sju år inom branschen har varit väldigt spännande och när jag tänker på fortsättningen har jag ibland svårt att sitta still – det finns ju så himla mycket spännande som väntar!

Avsnittet är uppdelat i två delar och ni kommer till spellistan genom att klicka på länken:
https://lnkd.in/dYCsi67

Hoppas ni går in och lyssnar och tar kontakt om ni hör något ni gillar eller vill diskutera.

#nimasvardag

Här ett citat från avsnittet:

”Jag hade varit byggbranschen i fem år. Fem år. De personer jag ville påverka hade över 20 år i bagaget. Jag var ofta yngst i rummet och jag visste att om vi hela tiden skulle gå efter antal år i branschen så skulle jag aldrig bli hörd. Om jag ville nå fram skulle jag behöva starka case och behöva kämpa hårdare än alla andra för att lyckas. Så hur bygger man ett starkt case?”