#nimasvardag

P-O fick nys om min regions nya variant av månadsrapportering från projekt och ville höra mer. Jag blev glad över hans förfrågan – även om vi följer alla verksamhetskrav så är det intressant och viktigt att löpande få input från företagsledning.

Det är lätt att det blir så att varje del endast tänker på sig själv. Regionen vill ha det på ett sätt, affärsområdet på ett annat, Sverigekoncernen på ett tredje och Skandinavienkoncernen på ett fjärde. Nu säger jag inte att det nödvändigtvis är så hos min arbetsgivare men jag kan tänka mig att exemplet ovan kan vara en utmaning inom många företagskoncerner.

Vi pratar mycket om produktivitet ute på våra byggarbetsplatser – men exemplet ovan visar tydligt att produktivitetspotential finns inom fler områden.

Jag visade P-O hur flödet ser ut och att samma data kan visualiseras på olika sätt beroende på målgrupp. Vi kom ganska snabbt överens om att vi ska sitta med det här under våren och sommaren – det finns mycket potential, nu gäller det att finjustera för att maximera nyttan och på så sätt öka produktiviteten.

För några månader sedan bjöd vi in lagbasar, platschefer och arbetschefer till en heldag med fokus på nuläge och resan mot 2020.

En av punkterna på dagordningen var Byggavtalet. Detta på önskemål från deltagarna själva – det verkar nämligen finnas en del olika uppfattningar/tolkningar.

En av riktlinjerna i Byggavtalet §3 är att det ska bidra med positiv kraft samt stimulera till goda arbetsinsatser. Fredrik Brunn höll i passet och han avslutade med frågan: vad tycker ni att vårt lönesystem beaktar bäst?

Alla deltagare fick fördela 7 poäng och nedan kan ni se resultatet:

Produktivitet: 88
Stimulera lagarbete: 42
Långsiktig löneutveckling: 12
Utveckla företaget/verksamheten: 11
Kvalitet: 7
God arbetsmiljö: 1
Säkerhet: 1

Jag säger inte att detta är representativt för branschen men det är definitivt representativt för nuläget på Veidekke Sverige.

Jag är helt övertygad om att vi måste ta ett branschansvar och gemensamt verkligen ta till oss detta inför nästa avtalsrörelse – eller vad säger ni Byggnads och Sveriges Byggindustrier (The Swedish Construction Federation)?

Vi måste få till förutsättningar där säkerhet, arbetsmiljö och kvalitet prioriteras högre. Branschen måste verkligen VÅGA ta tag i detta!

Vad säger ni, är jag fel ute?

Hur väl överensstämmer våra energibalansberäkningar med verkligheten?

Den frågan ställde jag till en av mina favoritkollegor Staffan Söderbäck för två veckor sedan. Idag har vi suttit tillsammans i ett mötesrum där vi grävt i projekthistorik för att jämföra teori & branschkrav med verkligt utfall.

Jag är nörd, Staffan är proffs. Det var en riktigt givande eftermiddag – jag med tusen frågor, Staffan med alla svar.

Jag kan tycka att återkopplingen till de personer som utför beräkningar, men även till medarbetare som bygger huset, har varit bristfällig. Det är svårt att bli bättre om du inte känner till ditt nuläge (hört den från mig förut?).

Vi bestämde oss för att hitta en ny mötestid längre fram i tiden när vi börjar få in data från våra senaste projekt. Vad går bra, vad går mindre bra och varför är det så?

Tanken är sedan att på ett smart sätt förmedla detta till alla våra medarbetare och tillsammans hitta förbättringsmöjligheter.

En fundering som dyker upp är om inte diverse certifieringar ska ske först när en byggnad har bevisade värden för exempelvis energinivå. Nu certifieras byggnaden mot teoretiska värden även om verkligheten inte uppfyller de kraven. Borde gå att dela upp i preliminär och slutgiltig certifiering. Eller?

Började dagen ute på vårt projekt i Högdalen. Har tillsammans med dessa herrar (lagbas, projektchef och YA-samordnare) suttit och diskuterat med syfte att hitta förbättringar i det dagliga som kan göra arbetstiden mer produktiv.

Till vår hjälp har vi haft projektets ackordsavstämningar och där kan vi se att en alldeles för stor del av det dagliga arbetet läggs på moment som inte är direkt värdeskapande.

Vi körde den klassiska ”WHY x 5” som går ut på att man ställer sig frågan ”varför?” fem gångar för att hitta den verkliga källan till varje problem. På så sätt kan vi bryta ner det till åtgärder som kan vidtas av respektive person i rummet för att komma till rätta – dvs bort från ”det är alla andras fel”.

Projektet fick själva sätta upp mål och vilka aktiviteter som ska prioriteras. Måste säga att det ska bli väldigt intressant att följa upp detta. Bara för att göra det ännu mer kul kallar vi arbetet för #produktivitetsjakten

En division inom min arbetsgivares anläggningsverksamhet fick nys om sammanställningen över ackordstid som min region gör varje månad.

Om jag ska vara ärlig så är det ingen slump, vi har satt upp grafer längs med korridoren på kontoret där det går som flest medarbetare om dagarna.
Dels för att informera om regionens nuläge men självklart även för att väcka intresse hos andra.

Hursomhelst. Patric Wassberg såg graferna & bjöd in mig till ett möte för att diskutera hur det skulle kunna gå att göra i våra anläggningsprojekt. Jag tog med mig Thomas Gardell och tillsammans med fem andra spånade vi kring faktorer som syfte, teknik (digitalisering), indelning av tid, motivation och lite till.

Mina egen erfarenhet är att det var svårast att få med sig alla på tåget. Det gick snabbt att bygga strukturen och även att få in siffror. Det tog däremot längre tid att få alla involverade att förstå VARFÖR och tillsammans komma fram till förbättringsförslag istället för att tänka att det alltid är någon annans fel.

Vi är inte helt framme än men det känns som att vi får fler supportrar för varje månad. Därför är det extra kul att kunna berätta det här för våra anläggare innan de sätter igång – förhoppningsvis kan de spara tid & energi tack vare detta.

Det tog några rapporteringstillfällen men för februari har alla våra projekt skickat in månadsrapporter i det nya formatet. Nu kan vi på en sida summera hur det går för regionen inom områden såsom HR, processer/arbetssätt, kund och ekonomi.

Vi ser dels hur vi ligger till i förhållande till vår målsättning, men vi kan även se vad vi har för trend – dvs vart vi är på väg om vi fortsätter på samma sätt.

Någonting jag har märkt under de senaste två åren är att det kan finnas väldigt många olika uppfattningar om ett nuläge. Med hjälp av det nya styrkortet kommer vi komma närmare den gemensamma bilden. Självklart kommer det att finnas olika teorier om VARFÖR det har blivit såhär eller vilken åtgärd som är bäst för att bli bättre – men nulägesbilden är en förutsättning för att kunna utvecklas (eller för den delen att överhuvudtaget kunna leda en region med miljardomsättning).

Ser fram emot nästa LG-möte där vi kommer inleda med denna punkt!

Ps. Alla projekt får återkoppling kring deras egen trend samt hur de är med och bidrar till helheten. Ds.