#nimasvardag

Sverigeledningen hörde av sig och ville bli inspelade i ackordssiffrorna som sammanställdes under förra veckan. Kul att intresset verkar finnas i flera led.

Man kan ju fråga sig vad en 30-åring med totalt två år som arbetsledare har att göra i rummet men om man tar min databas på 300 000 timmar och jämför totaltiden med vad vi brukar ha i våra normalprojekt så har jag helt plötsligt över 15 års erfarenhet.

Stort tack till Microsoft Excel.

Ps. Känns konstigt att kalla Emile Hamon för Sverigeledningen, han är visserligen en del av den men för mig är han först och främst en riktigt bra kollega som varit glad och schysst sedan dag ett. Ds.

Sidenote om Emile är att hans fru heter Nina och att det hänt att han vid en del tillfällen råkat ringa mig istället för henne.

Inledde dagen med att sitta på ett mentormöte med Mr Bostadspolitik Lennart Weiss. Vet inte vad jag blev mest uppdaterad om, bostadspolitik eller Gefle IF – men min slutsats är att det verkar finnas att göra på båda fronter.

Skämt åsido så är Lennart grym. Han har alltid fullt upp men skapar sig tiden till att med jämna mellanrum sitta och stämma av läget med mig.

Idag var en bra sittning – högt, lågt, brett och smalt.

Om jag kan dela med mig av något tips såhär på en fredag så är det att försöka hitta någon ni ser upp till och våga fråga om råd, bolla idéer och ta upp andra tankar/funderingar tillsammans med.

Nu ska han iväg på ”business to business snack” och jag ska in på marknadsmöte.

När Per-Martin Eriksson pratar om fiktiva projekt brukar han nämna ”Gödkalven 7” – när jag gör detsamma pratar jag om ”Projekt Stenåldern”.
Varför? Jo, för ibland känns det som att vi missar all fantastisk utveckling i vår närhet. Min bild är klar: vi kan med ny teknik bli bättre på allt.

Ta VDC som exempel:
Vi kan redan idag, förutsatt att vi modellerar på rätt sätt, använda program som optimerar nyttjandegraden (BOA/BTA) i våra projekt. Under samma tid som det tar för en människa att rita förslag nr2 så har datorn redan ritat och jämfört åtminstone 100-tals olika förslag. Genom att definiera regler så vet datorn vilka faktorer den måste förhålla sig till (exempelvis tillgänglighet, ljusinsläpp, tysta rum, etc.) och vi kan lägga vår tid på att tycka till om de bästa förslagen istället för att spilla tid på alternativ som rankingmässigt är nr 304 & 506.

Men det är klart, varför lägga tid på ny teknik när vi kan göra som vi alltid gjort? Nu ska jag kolla igenom handlingar som jag precis fått av en kund, där är nyttjandegraden 63% – jag vet inte vad ni tycker men jag tycker att samhället förtjänar bättre.

Sidenote: Jag har inte skrivit det här inlägget. Jag har pratat, min smartphone har antecknat – jag har klistrat in och publicerat.

Började dagen ute i Hagastaden. Jag gillar att vara här – häftigt projekt, härliga medarbetare och en logistisk utmaning för att nämna några saker. Men det finns en anledning till och det är Anders & Göran.

Båda arbetar som snickare och jag hade äran att arbeta med dom i mitt första projekt där jag var ute som arbetsledare. Starten var sådär, jag missade en och annan beställning och Göran följde aldrig tidplanen – det visade sig senare finnas förklarliga skäl till varför det blev som det blev och den förklaringen låg i att vi såg lite olika på vår kommunikation.

Vi lärde känna varandra med tiden och insåg att vi kunde göra något riktigt bra av vårt samarbete. Göran lärde mig mycket men det viktigaste är citatet: ”vi är på jobbet fler timmar än vi är hemma med våra familjer – man måste ha kul på jobbet”.

Anders lärde mig blicken. Han visste alltid vad som hände runtomkring på arbetsplatsen. Huset vi byggde var på 20 000kvm och varje morgon var Anders så pass insatt att han under morgonmötet kunde ställa rätt frågor för att få upp potentiella flaskhalsar på bordet så vi kunde lösa problemen tillsammans och i tid.

Även om jag tackar dom varje gång vi ses så är det för sällan.

(Bild tagen kl.06:31 & alla har gått ut för att börja jobba)

Varje månad har vi en månadsavstämning där regionens stödfunktioner sitter tillsammans och bl.a. går igenom nuläget i våra projekt, koordinerar fokusområden och får en uppdatering om händelser under månaden som på ett eller annat sätt kommer påverka vårt arbete.
Eftermiddagen ägnas åt att träffa de medarbetare som är nyanställda sedan förra månaden. Om vi tittar tillbaka på de tre senaste åren så har vi haft en väldigt hög personalomsättning i min region.

Det finns självklart olika anledningar till detta, både externa och interna. Min uppfattning är att vi måste vara otroligt självkritiska varje gång vi tappar en medarbetare – vad hade vi kunnat göra annorlunda?

Jag kan exempelvis inte styra över närhet till chef eller eventuella löften under rekryteringsperiod men det jag kan göra är att göra mitt bästa för att alla nya medarbetare ska känna sig välkomna, veta vart de kan vända sig inom olika ämnesområden samt få en känsla för vad företagets värderingar står för, företagets historia och en förståelse för organisationsstrukturen.

Här en bild från förmiddagens månadsavstämning.

Sitter och utvärderar siffror från månadens ackordsavstämningar. Som region jämför vi dels mellan projekt men även för regionen som helhet. Även om helheten visar en viss förbättring jämfört med förra månaden så kan vi inte riktigt vara nöjda med utfallet. Vi lägger fortfarande en hel del arbetstid på moment som inte är värdeskapande. Det finns flera anledningar till att det blir så och vi har valt att dela in tiden i 19 olika kategorier. Vi möttes av en del motstånd i början – vad skulle vi med alla siffror till?

Ända sedan jag började i byggbranschen har jag tyckt att för många slutsatser är baserade på känslor och tyckande som inte alltid speglar verkligheten. För att kunna bli bättre tillsammans så måste vi ha samma bild av nuläget och sanningen är nog att vi inte riktigt är där – men vi närmar oss. Vi kan sitta och klaga över att ”den och den” inte förstår eller så kan vi göra något åt det – i mina ögon är det vårt jobb att göra något åt det.

Jag tror att det kan bli jobbigt för en del när siffror och dataanalys visar att vi inte är den bästa versionen av oss själva men för alla de som vill vara med och förändra byggbranschen så är detta en förutsättning. Fortsättning följer!